We’ve updated our Terms of Use to reflect our new entity name and address. You can review the changes here.
We’ve updated our Terms of Use. You can review the changes here.

Fodelsedagspresent basta vann

by Main page

about

Wiley Digital Archives is now live!

Click here: => tatcocktoucur.fastdownloadcloud.ru/dt?s=YToyOntzOjc6InJlZmVyZXIiO3M6MzA6Imh0dHA6Ly9iYW5kY2FtcC5jb21fZHRfcG9zdGVyLyI7czozOiJrZXkiO3M6Mjk6IkZvZGVsc2VkYWdzcHJlc2VudCBiYXN0YSB2YW5uIjt9


Finns nog inte sa mycket bidrag att forsorja sig pa dar hans foraldrar bor. Impressed with his work, hired him in February 1987, and he wrote the limited series. All of Marvel Comics' profits for the original issues of the series went to Marvels and Miracles.

Jag holl for oronen och skrek lalalalala. Neil Gaiman Neil Gaiman's family is of Polish-Jewish and other Eastern European-Jewish origins; his great-grandfather emigrated from , Belgium, to the UK before 1914 and his grandfather eventually settled in the south of England in the city of and established a chain of grocery stores. Traffar en sextonarig nybliven mamma och blir lite gratmild over vad vet jag inte.

Wiley Digital Archives is now live!

Klockan är strax sex på kvällen och vi har inte handlat någon mat till nyårsmiddag än. J ligger och sover, bara jobbat halvdag i dag och firar det med att sova sen klockan två. Måste tvinga upp honom nu. Men hans trötthet alltså, helt maximal. Ser det som ett typiskt slut på ett år när han nästan jobbat sig in i den där berömda väggen. För att han inte ska gå under med jobb och grinig bebis nästa år så är mitt nyårslöfte nummer ett att se till att han tar en lång, riktig semester någon gång så snart som bara är praktiskt möjligt. Då ska vi åka någonstans och bara vara vi och slappna av och sånt som man gör på semester. Kan inte fatta att det är nyårsafton. Och det måste vara första gången sedan jag var tretton som jag inte har några direkta planer och definitivt inte vet vad jag ska ha på mig i kväll. Alltså jag vet vad jag ska spendera dagen med, mammaförbereda lägenheten, dvs dammsuga, damma, organisera, skura golv och polera. Modern och jag har ganska olika syn på det här med städning. Men jag tycker ändå att det är jättejobbigt om hon tycker att jag är slarvig. På eftermiddagen ska jag fika. I kväll ska jag ja..... Jag ville redan för några månader sedan bjuda hem folk på middag. Sedan blev vi bjudna på ett flott bröllop. Men jag tyckte neeej eftersom det var fyra timmar i bil bort och vi inte vet när bebis vill komma och min mamma landar tidigt på nyårsdagen. Sedan bestämde vi oss för att gå ut och äta bara vi två. Men ingen av oss orkade boka något eller kunde komma överens om vart vi ville gå. Så då sa vi middag hemma bara vi två. Häromdagen råkade J bjuda hit sin bästis som jag aldrig träffat bästisen bor i annat land och är hemma i några dagar. Så vi ska väl äta middag vi tre antar jag. Klockan är nu halv tio på förmiddagen och jag har hittills fått tre förfrågningar om vad sjutton som händer i kväll. Och två sista minuten inbjudningar till två sista minuten fester, till en hawaiigrillfest och en inbjudan till en champagne- och snittarfest. Så slutsatsen blir ju att vi inte verkar vara de enda som är helt oorganiserade med att fira ut det här decenniet. Jag försöker hetsa bebisen att bli 2010-talets första bebis. Sitter här och skriker till henne att hon måste visa att hon är en vinnare. Att vi måste ta det här tillfället i akt när vi har det. Borde inte vara så svårt alls. Kvinnorna på Tonga och Kiribati kniper igen en timme om jag nu har rätt och det är de som har en timme up på nz och sen hejjar jag ut bebisen en minut efter tolv. Lätt som en plätt om hon inte är en sån där olydig bebis som skiter i vad hennes arma moder säger. Svårt att veta när jag kommer palla att ta mig utanför lägenheten efter att bebis anlänt. Så i dag unnade jag mig extra allt. Såg på lyxbio, ni vet i puffstolar man kan ligga ner i och med knappar att trycka på om man vill ha drinkar serverade. Filmen var godkänd plus med några mycket bra skådespelarprestationer. Jag fulgrät en hel del. Sen körde jag långfika med fina vänner, sån där flera koppar kaffe inhandlas och allt avhandlas. Och efteråt gick jag helt locobananas på mellandagsrean. Efter att ha känt mig ful och allmänt ointresserad i nästan nio månader fick jag nästan en uppenbarelse. Jag kom helt plötsligt ihåg hur kul det kan vara med kläder och att känna sig snygg. Väldigt mycket fattigare har jag i alla fall massa snygga kläder att hoppas på att komma i snarast. Såklart kommer jag att gå två veckor över tiden bara för att jag säger så. Okej intresseklubben nu noterar ni. Jag vägde mig i går. Inget att orda om, jag har gått upp några kilo eller sju mer än nödvändigt, om vi utgår ifrån att tolv tretton kilos viktökning är något slags ideal. J har däremot gått ner sju kilo under graviditeten. Undrar om min ökade aptit varit värsta bantningskuren för honom. I vanliga fall äter han två tredjedelar av den mat vi lagar till middag men de här nio månaderna kanske det mer varit hälften hälften som gällt utan att vi lagat större kvantiteter. Kände mig lite bättre när jag läste att Linda Rosing och hennes kille tillsammans gått upp femtio kilo under graviditeten. Det tog fem minuter innan farfar fattade vem jag var, då gav han luren till farmor. Pappa verkade i alla fall glad att höra av mig och gav mig oväntade och bra nyheter. Hemma hos brorn min verkade det också firas en fröjdefull jul. Julklappsskörden hittills mycket fin. Urfint halsband och en mycket vuxen plånbok från J. En hel del böcker, godis, vin och kakor från vänner. Och den i särklass underligaste julklappen, en kräm för bröstvårtorna till mig från Js chef. Nu ska jag äta ris a'la malta till frukost. För det får man om man vill. Och så kan man tänka en sväng på alla de som vi saknar vid jul, de som haft lite för bråttom från livet. Sen kan man ändå vara tacksam för att de alls fanns hos en, även om det inte blev så länge som man hoppats. Och så skänker man alla de som sitter ensamma över jul en tanke och uppskattar så himla mycket all kärlek man har runt sig. Sen orkar man inte tänka mer på sånt som känns i hjärtat och åker till stranden en stund innan jullunchen. Prisa någon men julaftonsmorgon är här och jag har inte spytt en enda gång än. Ätit risgrynsgröt med nerdragna persienner och tända ljus fejkvinter. J fick mandeln och tror att det betyder att han kommer att få ett bra år. Han är ju lite rädd för giftemål men hoppas att han gifter sig med mig och inte någon annan. Eftersom det är totalt okänt för folk här att julafton är den viktiga och riktiga dagen för julfirande så har J gått till jobbet och jag ska på julfest på mitt gamla jobb. Ryktena säger att vi ska få pizza till jullunch, juligt värre. Åh min kropp fortsätter att vara vek och ge upp för spyandet hela tiden. På väg hem från barnmorskan fick jag glatt kliva av bussen tre gånger och vänta på nästa, för det är ju inte så himla trevligt att spy på bussen. Andra männsikor skulle ju kunna bli lite stötta och äcklade så här i juletider, ja alltså folk blir rätt äcklade när man spyr vid busshållplatser med men... Hallå kroppen jag är så hima sur på dig. Jag har ju fått lära mig att jag ska ladda som inför ett marathonlopp chansen att jag frivilligt skulle ge mig ut på ett sånt är väl typ minus hundra. Alltså förlossningen är marathonloppet. Tror inte att det är rätt typ av uppladdning inför ett marathon att spy hundra gånger om dagen och äta endast vattenmelon, jordgubbar och skumchoklad. Blir så matt av blotta tanken på att det är julafton i morgon. Pipröst på telefonen till J att vi skiter i att fira något på julafton utan gör bara juldagengrejen för då mår jag säkert bättre. Men så kan vi inte ha det enligt J. Nej i morgon ska det ätas risgrynsgröt och svenskt julbord. Orkar inte, vill inte, kan inte. Hursom ha en riktigt vacker och kärleksfull jul var ni änsin är. Detta hade jag tänkt skulle hända 2009. Värsta fail skulle vi kunna påstå. För övrigt sa planerar jag att ta körkort tio år försent eh halvt uppfyllt, har skrivit teoriprov och då får man faktiskt ett körkort här men jag kan fortfarande inte köra bil , spara pengar japp det har jag gjort , skaffa ett jobb som är för mig, resa till vackra platser, fria till J, att fortsätta forsöka lära mig att dricka med måtta eller inte alls? Men om jag gör hälften av detta så vet jag att du hjälpt mig en bit på vägen 2009, så tack pa förhand. Jodå jag tänkte mig att föda barn om inte bebis kommer ut redan i december 2009, för jag planerar def inte att föda fram en unge till inom ett år , läsa mer facklitteratur, skriva mer, absolut resa mer, mer målmedvetenhet ska göra att jag landat ett hyfsat jobb innan året är slut, inte slösa tid på skräpteve men se mycket film på bio, tvinga J att ta åtminstone en månads semester och åka iväg någonstans tillsammans, gå ner ialla fall 90 procent av gravvefett, handla dubbelt så mycket kläder som en kompensation för att jag köpte totalt tre klädesplagg 2009, försöka vara en avslappnad och inte allt för nervös mamma, komma ihåg att klippa mig var tredje månad och ha en skitrolig trettioårsfest. Och ta klart det där jäkla jäkla körkortet hur rädd jag änsin är för att köra bil. Äntligen ska jag gulla med min brorson. Det jag absolut inte ska göra är att lära mig spanska. I dag ska jag försöka klara av bankbesök, klippning, möte på nz motsvarighet till försäkringskassan, jakt på hotell till min mormor och lokalisera ett filmlabb som är det enda stället där jag kan köpa super8film ja men såklart att J måste filma förlossningen, dock har han inte min välsignelse att filma något som jag inte kan se med mina egna två ögon. Allt detta ska jag försöka göra utan att spy på någon. Wish me luck som man säger om man läs jag pratar svengelska dagarna in the ända. Sista yogapasset i dag innan yogaplejset stänger för jul och nyår till och med den 11 januari. Åh snälla låt mig inte fortfarande vara gravid den 11 januari. Lätt att tänka i typ vecka 27 att ja ja bebis kommer när bebis vill komma. Inte lika lätt att ha en trevlig och accepterande attityd mot bebis ankomstdatum när jag mår illa hela tiden, har ont i magen, inte kan sova och är allmänt så djävla obekväm. Nästan nästan de senaste dagarna att jag känt att jag längtar mer efter att graviditeten ska vara över än efter bebisen. Js pappa sa i går att visst hade det varit bättre om den där om storken varit sann. Det hade varit asskönt! Men tänk vad mentalt oförberedd jag hade varit. Bara oj här kom en stork med en bebis till mig, vad fasiken ska jag göra med den? Eller hade typ storken skickat ett brev, sms eller email och berättat att den var på g med en bebis? Fick det här mailet: Your growing baby is a coffee-group sized group between 8-12 mums who come a long with baby once a week and discover what their babies will introduce them to in the next 12 months! Men guuud så modernt då. Så pappor får inte komma? Pappor kan inte vara föräldralediga? Tydligen så kommer även 2010 vara året då mammor är lite mer föräldrar än vad pappor någonsin kan vara. Precis som jag trodde så var själva storyn i Avatar typisk för en film jag verkligen inte gillar och heller nästan aldrig ser. Måste se på biofilm. Minus för att 3Dglasögonen var för stora och gled ner på näsan a'la skolfröken hela tiden. Hemma lagom till Så som i himmelen på teve. I dag hoppas jag på lite tredje gången gillt då de senaste två filmerna jag sett på bio varit urdåliga. Nämligen den och den. I dag är det som gäller. Jag har inte alls varit sugen men alla som sett säger att den är helt otrolig och alla recensioner har varit lyriska. J är mer än exalterad. Hans dröm har alltid varit att få jobba med James Cameron en dag. Kanske på hans nästa film om tio år eller så då. Vet inte om det är något att drömma om dock då alla rykten i den lilla nya zeeländska filmvärlden weta digital i Wellington har fixat största delen av effekterna i filmen tyder på att Cameron är ett sånt där riktigt riktigt jätteas. As eller inte så hoppas jag att jag gillar filmen. Vi har inga planer för kvällen. Jag har lite ond mage som känns som att den vill spricka för att huden liksom inte hunnit med. Vill mest ligga på säng och läsa William Boyd. Jvänner skickar sms och frågar vilja dricka öl? Och jag tycker att för fasiken gå ut! J ute genom dörren på mindre än två minuter. Efter fem minuter och lite tvklickklickklick inget att se och en uppäten kartong jordgubbar ångrar jag mig jättemycket. Jag trodde ju att detta skulle hända. Men när jag snabbläste svenska nyheterna i morse efter en långsittning med lördagstidningen här så stack det något så i hjärtat. Saabdöden är som när någon jag egentligen inte känner så väl går bort. Någon som dock är näranära med många runt omkring mig. Oron över hur det ska bli för släkt och vänner. När de bor i en stad där det knappt fanns några jobb att söka som det var. Alltså vilken sjuk människa jag är. Först klagar jag livet ur mig på det skitvädret som varit i Auckland 2009. Sommaren slutade förtidigt, det regnade hela tin och var visst kallaste året på sextifem år och så vidare i massa sura saker som jag säkert sa. Och nu när det äntligen blivit varmt, soligt och somrigt igen, då då har jag mage att kolla på alla bilder från Sverige med massa snö och bli jätteavundsjuk. Vem vill vakna av solens strålar vid sjutiden på morgonen när man kan leva i ett kompakt mörker som bryts av den vitaste snö. Vad är väl en jul utan snö.... Barnmorskan lyckades inte lugna mig någonting. Hon klämde och klämde på mage och hummade och rynkade pannor. Mummlade lite om väldigt liten bebis och kanske felvänd. Och att jag måste gå och göra ett ultraljud för att kolla läget med bebisen. Jag blev lipig och nervig. Och ställde inte en enda fråga som jag borde ställt. Men lugnar mig nu med att det såklart inte är något akut för då hade ju människan GJORT något där och då. Nu ska jag gå och göra ultraljud imorgon och så är jag säkert glad igen efter det. För att hålla gråten borta på vägen hem så handlade jag typ sju dyra glossiga magasin. Hoppas att de kan hålla oron borta med. Om jag håller dem hårt mot hjärtetrakten. Ibland är jag skitnöjd med att bara ha yogapass, barnmorskan, fikadejter och kanske en klippning att hänga upp min vecka på. Tycker att det är skönt att ta med sig en bok till ett fik och kunna sitta där i timmar. Men ibland så blir jag så rastlös att jag inte får plats i mig själv. Och igår när två planerade grejer ställdes in så visste jag inte riktigt vad jag skulle ta mig till. Ibland så väldigt dålig på att bara sitta still. Har möe ont i magen idag och så även igår kväll. Men idag ska jag ändå till barnmorskan så hon kan säkert lugna mig med att jag bara åt för mycket potatisgratäng till middagen igår. Min navel sitter inte i mitten på min mage längre, den sitter en centimeter till höger om mitten. En centimeter till höger om min raggarsträng. Raggarsträng är ju inte så snyggt och det ser fasiken ännu konstigare ut när det inte ens finns nån navel i anslutning till den. Annars har jag ju tyckt att jag varit relativt liten över magen hela graviditeten och varit rätt nöjd med det sådär, i någon slags sjuk jag är ju rätt tjock i vanliga fall men har iallafall inte blivit något jättefettopreggo anda. Häromdagen undrade expediten i en affär om jag och min kompis skulle ha våra bebisar samtidigt. Då kände jag mig mycket nöjd med tanke på att jag hade mindre än 4 och hon mer än 14 veckor kvar. Eh, hon mindre nöjd. I går när vi kalasade hemma hos oss så undrade däremot en kompis pojkvän som inte sett mig på evigheter om jag var helt säker på att det inte var tvillingar vi skulle få eftersom jag var så himla enorm. I dag ar det min fodelsedag. Och mitt svenska tangentbord vagrar att fungera. Jag har aven bjudit hit typ en miljon personer for att fira denna fantastiska tilldragelse med svensk lucia. Igar var jag jattepeppad och bakade hundrasju sorters kakor och lussekatter och femtioatta matpajer. Vi kladde julgran och pysslade och lyssnade julsanger. Idag mar jag jatteilla och vill bara ligga i sangen och bli kliad pa ryggen och kanske langsamt lasa tidningen. Absolut inte laga annu mera mat, stada och vara social. J är en vekling. Igår ringde han mig från jobbet och instruerade mig att hitta en doktor som hade öppet sent på kvällen. Men vad är fel? Alltså mitt munsår, det gör superont. Eh, okej, du vill alltså gå till doktorn för att du har ett munsår?. Väl hemma lyckades jag övertyga honom att det kanske räckte att vi åkte till ett apotek. Vilket visade sig vara mycket lättare sagt än gjort. Vårt lokala apotek som har öppet sent stängde framför ögonen på oss. Det apoteket på andra sidan stan som är öppet 24 h hade slagit igen för alltid. Vid detta laget ville J åka till akuten, på riktigt. Hela ansiktet gör liksom jätteont, sa han med bebisröst. Via nummerupplysningen lyckades vi spåra ett apotek långt ute i förorten som var öppet till tolv. Efter att J köpt alla krämer de hade mot munsår och var vit i halva ansiktet så kändes det genast mycket bättre för det lilla livet. Alltså folk i största allmänhet verkar ju bli helt galna och uppfyllda av någon slags allvetande sanning när de reproducerat sig. Nästa människa som himlar med ögonen och säger ja du gör ju som du vill men jag skulle aldrig.. Nu kan jag byta blöjor på och amma dockor och tänka på mina bröst som hamburgare. Bring it on bebis. Ett av paren var inte där eftersom de var en trappa upp med sin son som bestämt sig för att dyka upp fyra veckor tidigt. Det fick det att kännas lite mer verkligt, som att ja vi alla skulle få bebisar i slutet av detta. Bokade och betalade den där biljetten till Europa. Känns så fantastiskt fint. Om tre veckor kommer mamma hit, om en månad mormor, om mindre än två månader Bästisen. Och om mindre än fem månader är jag i Europa och kan träffa alla. Känns inte så långt borta helt plötsligt, vare sig Europa eller vänner och familj. Baka baka liten kaka. Min nya hausfrau hobby. Har kladdat ihop tre olika sorters muffins, hallongrottor och kanelbullar senaste veckan. Nu är det dags för mjuk pepparkaka. Om jag lyckas lista ut vad kryddnejlika heter på engelska. Detta är mer än vad jag bakat de senaste tio åren tillsammans. Kanske är det mer sånt man gör när man är i nionde månaden än en upphittad hausfraugen. Läser Åke Edwardssondeckare på engelska och vet inte riktigt vad jag tycker. Tycker alltid att svenska person- och platsnamn står ut så mycket och blir lite fel. Kanske är det alltid bäst att läsa på originalspråk eller så kanske jag inte gillar Åke Edwardsson så mycket. Och den vanligaste frågan folk ställer när de får veta att jag är från Sverige för tillfället är om jag läst Milleniumtriologin och sen om jag kanske råkade känna Stieg Larsson och dessutom vad jag tror om omständigheterna kring hans död. Omständigheter som jag tror någon inte helt genomtänkt tidningsartikel här har dramatiserat lite grann. Och den första filmen har premiär här snart. Var inte den förskräckligt dålig, borde jag varna folk? Alltså jag förstår ju att ambassader och konsulat gör mer än dealar med pass och visum. Men det irriterar mig något så oerhört att det finns ett svenskt konsulat i staden där jag bor men att de inte kan hjälpa mig med ett nytt pass. Det måste jag åka till Australiens huvudstad för att få eller skaffa när jag är i Sverige. Då är det ju tur att det finns en nya zeeländsk ambassad i Stockholm. Eller näe, det är det ju inte för de kan inte alls hjälpa mig med att föra över mina nz visum mellan förbrukat och nytt pass. Det kan jag bara göra i Haag eller London. Tur att ett nytt pass bara behövs var tionde år. Har hittat biljett till London. Drygt 10 000, jag borde boka det är vad jag verkligen borde göra. Allt jag vill göra. Äta och promenera i London, sola med P i Barcelona och kanske en liten sväng till Marseille eller kanske hellre Berlin. Sen är det ju pappor och mammor och brorsor i olika delar av Sverige och vännerna. Men måste nog tänka ut en bra övertalningstaktik tills J kommer tillbaka från jobbresa i morgon, tror att han kommer att tycka att det är lite länge. Inte utan mig men utan bebisen såklart. Vansinningt, sinnessjukt mycket sugen på julmat och julstämning. Eller ja, pepparkakor, glögg, lussekatter, vörtbröd med ost och julmust. Inte så värst mycket mat det kanske. Annas pepparkakor finns att köpa här och lussekatter ska jag baka till helgen. Julmust, vörtbröd, svensk ost och glögg får jag väl klara mig utan. Mmm och rödbetssallad, det måste jag väl kunna göra själv. Jag har varit på ett strålande humör i säkert flera dagar. Känt mig glad och tacksam men visst kanske inte så värst kåt. Men ni vet den där lagen om alltings jeflighet. Den gör så klart att i dag tycker jag att allt går emot mig och är sådär rysligt jobbigt och hemskt. Alltså peeeerfeeekta med vackraste golven och finaste retroköket, lejontassarbadkar och havsutsikt från trädgården. Och flera hundralappar i veckan under vår budget. I huvudet flyttar jag in på stört och möblerar skitfint. Så klart hade någon annan åpen jäkul hunnit före mig med att slänga mig på telefonen till hyresvärden. Och jag blir så himla ledsen. Fast det inte alls är mig det är synd om. För att det påminner mig om att allt inte varar för evigt. Inte ens den stora kärleken. Men då fyller ju jag år och nu kommer ingen att vilja komma hem till mig och äta pepparkakor och lussebullar samma dag. Tror att skatteverket vill blåsa mig på mina biljettillsverige pengar. Självömkan, inte så hett kanske. I Sverige har vi hittepå högtider som kanelbullens dag och så. Här i Nya Zeeland har de hittepå högtider som flipflopens dag, eller jandal som det heter här, och denna stora högtid är i dag. Hur jag ska fira har jag inte riktigt listat ut. Ha på mig flipflops hela dagen eller kanske köpa ett par nya. Vet inte om det är för att jag inte riktigt klarar av att se den förändrade kroppen eller om det är för att jag tycker att det är lite smått sinnessjukt att ta massa kort på en kroppsdel. Men får väl trycka några gånger på på den stora knappen på kameran sista veckan eller så, så att hon, blivande dottern, inte växer upp och tror att hon är adopterad eftersom inga bildbevis finnes. Jo men gissa vem som numera är en arbetsbefriad kvinna. Jo men jag såklart. Sluta jobba är ju jättekul, man får presenter och blommor och känner sig som en allmänt uppskattad och poppis person. Stor skillnad mot hur jag känt mig de flesta av den hundratals gånger jag gått därifrån innan. Nu har jag bokat upp mig med julklappsshopping, bio, fika och sånt resten av veckan för att hålla tristessen på avstånd. Och för att slippa hinna oroa mig att bebisen ska vilja komma ut när J åker på jobbresa. Det får den inte. Sicken lördagskväll, knarkar Gaviscon och fyller i oändliga blanketter om bostadsbidrag. Undertecknar på heder och samvete och lovar att höra av mig om jag hamnar i fängelse, hoppas inte. Och skrattar åt att en av Js bröder lämnat mormonkyrkan för att han inte hade lust att ha på sig dagarna i ända. Man ba not dedicated enough, inte bra nog alls. Idag hände något spännande i letaboendeföljetongen. Vi tittade på ett radhus som jag ville flytta till! Det hade nytt fint kök, nytt badrum, tyvärr heltäckningsmattor men dock nya, två jättestora garderober, två stora sovrum, hade badkar. Och det var billigare än något av de äckliga skrutthusen vi sett. Tror ni att J ville flytta in? Nääääee, det är klart han inte ville. För att huset var själlöst enligt honom, han vill hellre bo i ett sunkigt hus med karaktär. Jag skiter totalt i om huset har själ, jag vill bara ha någonstans att bo som har renoverats åtminstone en enda gång efter 1971. Läser nyheterna om SAAB och spruckna förhandlingar och får ont i hjärtat. Kanske romantiserar jag men vad är egentligen Industristaden utan SAAB, även om allt hopp tydligen inte är ute för framtiden. Men hur som så verkar det som att en långsam och tillika plågsam död är oundviklig. När mamma och första maken och senare även andra maken åkte dit till fabriken fem dagar i veckan och såg trötta ut när de kom hem. Krumma axlar och stumma händer. Senare så var det kusiner och kompisars första jobb. Och jag, jag skulle aldrig ens tänkt tanken. Men allt jag kan om förmän, montering och linan har jag lärt mig från dem som massförflyttar sig dit i lämmeltåg innan gryning eller hem långt efter solnedgång. Jag undrar lite hur mycket industrier som kommer att finnas kvar i Sverige om vi tänker tio tjugo år. Det undrar jag verkligen. Eftersom jag aldrig fött några barn i Sverige vet jag inte hur det fungerar där. Men här måste man i alla fall göra en plan för förlossningen. Som man givetvis får ändra sig angående beroende på vad som händer under förlossningen. Nu måste vi göra våran och trots att jag vet att det inte går att veta vad som kommer att hända på den dagen så vill jag göra lite rätt val redan nu. Men känner mig mest clueless. Jag tror att både jag och J bestämt oss för att vi vill ha en vattenfödsel. Men när jag googlar lite så förstår jag att det inte är ett alternativ på svenska sjukhus. Och undrar såklart varför? Blir lite nervös och tänker att Sverige vet ju såklart bäst. J hävdar att Sverige har ett i allmänhet överdrivet säkerhetstänkande och att jag inte ska tänka mer på det. Och petidin är det någon som fått det vid förlossning? Ovanligt i Sverige tror jag. Hört att många känner sig som att de tagit syra typ. Inte så käckt kanske. Plus att det går över till bebisen och det känns ju onödigt att ge bebisen knark när man inte ens druckit en öl på nio månader. Men eftersom jag inte kan få epidural är jag nervös att jag ska bryta ihop av smärta och skrika efter vilket knark som helst som kan få mig att må bättre en liten stund. Jag har ingen lust att vara med barn mer. Min mage är jättemycket i vägen och känns lite som att den ska spontanspricka. Eftersom jag har läst att en normal graviditet varar mellan 37 och 42 veckor så önskar jag mig att bebis är sugen på jordelivet i vecka 37. Om bebisen får för sig att 42 veckor är en bra tid att stanna i magen. Ja då jäklar hotar jag med att dra in veckopengen de närmaste arton åren. Kom just hem efter en tre och en halv timmes promenad. Orkade inte hålla på och byta bussar och sånt för att kolla radhus. Orken är dock inte riktigt på topp med min hydda. Nu ska jag vila resten av dagen. Läsa tidningar, äta chokladglass och läsa bloggar. Såklart vill jag inte flytta in radhuset. Huset luktade död hund tyckte jag. Hade goth känsla tyckte J. Vi ville inte flytta in. I morgon gör vi ett nytt försök med ett radhus med jättestor uteplats. Här betalas hyran veckovis, vilket är lite finurligt för det gör att jag tycker att något är rätt billigt. Men sen räknar jag om det till svenska pengar och vad det blir i månadshyra. Och då blir jag lite yr när jag inser att jag verkar tycka att det är helt okej att hyra en pytteliten trea med taskig standard för motsvarande 7 500 kronor i månaden. Känns som att det har regnat och varit grått sedan slutet av mars. Nu kan sommaren lika gärna låta bli att anlända den närmaste månaden med. När bebis är ute och min inre värmetermostat droppat tio grader eller så, då vill jag ha stranden. Jo men på riktigt, jag har åtta arbetspass kvar. Jag inte vet när jag ska jobba nästa gång eller vad mitt nästa jobb kommer att vara. Det känns mycket underligt. De senaste tio åren har jag alltid haft någon form av plan, även om det bara varit efter det här jobbet ska jag resa dit i sex månader och sen flytta hit. Kanske jobba om ett halvår, ett år eller tre. Kanske omskola mig till florist eller lärare. Jag ska villigt erkänna att jag känner en hel del lättnad men ännu mer någon form av revanschsug efter mitt karriärsmässigt bortslösade dryga år här. En rolig sak som den något new ageaktiga tanten som håller i föräldrakursen tipsade om senast: När värkarna sätter igång men det inte riktigt är dags att åka in till sjukhuset än, gå och se en film på bio eller gå ut och ät en romantisk middag för två. Var det ett skämt? Finns det någon som gör detta. I går var min kille så väldigt söt. Vi var på middag hemma hos en kollega till J. En av gästerna var en äldre man som klippt J var så totalt starstruck att det var löjligt. Lovar att han var lyckligare när han fick sitta brevid sin idol vid middagen än vad han kommer vara när bebisen föds. Hela vägen hem och halva natten försökte han förklara hur mycket han älskade denna film genom att återberätta ALLT som händer i hela filmen och ALLA repliker. Det var rätt trist. Men ändå, han var söt på ett lite jobbigt sätt. Nya Zeeland är i VM nästa sommar, eller ja vinter här då om rätt ska vara rätt. Jag är görglad, mycket gladare än de flesta nya zeeländare tror jag. Jag jobbade under play off matchen i kväll och sprang in och ut för att försöka få med mig så många snuttar som möjligt. Vid ett tillfälle kom en man och berättade att tjohoo målvakten hade räddat en sån där jättenära frispark. Straff visade det sig att han menade. Typ så mycket kan det genomsnittliga nya zeeländaren om fotboll. Men rugby som har ungefär 1295474 gånger så många regler, det förstår alla. Tidigare idag när jag var och köpte de där blåbären stod jag även lite förvirrad vid en hylla och valde maränger. Bredvid marängerna fanns en massa kaffebröd. Avlånga, breda och allmänt stora i alla de former. En kvinna med bebis stod och klämde på det olika sorterna och log snällt mot mig. När jag var lika stor som dig kunde jag sätta i mig en av dessa själv på en dag. Hej och välkommen till vecka 33 och borta med vinden är tiden då folk inte vågade kommentera min graviditet på grund av min tidigare högst oanseliga utbuktning. I dag köpte jag blåbär till en efterätt jag vill göra till en middag i morgon. Strunt samma men grejen var att blåbär kostade 45 kronor för 125 gram! Nu undrar jag lite om detta är helt galet. Jag kan inte minnas att jag någonsin köpt blåbär i Sverige, de finns ju i biljarders i skogen. Okej tar ett djupt andetag och tänker att jag ska vara glad att jag har råd att köpa blåbär för 45 kronor om jag känner för det. I dag fick vi se en liten film på föräldrakursen. En sån där film där någon föder barn, grafiskt och nära. Det var valfritt att titta men jag klarade inte att vara den enda som inte ville se. Tänkte att hur illa kan det möjligtvis vara. ÅH HERREGUD ÅH HERREGUD. Går det bra att ångra sig nu? Eller att önska sig ett kejsarsnitt i julklapp kanske. Äntligen har vi hittat tillbaka till att spela i samma lag igen eller åtminstone hejja på samma lag. Dra åt ett håll och gå på match samtidigt. Senaste veckorna mer varit som jag AIK, du Djurgården. Det vore skönt om vi kunde låta bli igen. Det är ju så tråkigt att stå på olika läktare och inte förstå. Första föräldraförberedelseträffen ur världen. Vi kan dela in det i plus och minus. Plustecken för - att de andra paren var avslappnade och roliga. Minustecken för - allt läskigt prat om utdragna födslar. En av mina kompisar ska följa med mig på föräldrakursen. Pallar inte att gå själv. Kan själv inte tänka mig något tråkigare än att spendera 2h i veckan i åtta veckor med att coacha någon annan i konsten att föda barn. Fin kvinna det där. Min kille skäms och det kan han gott göra, kan ju dock knappast utesluta honom från förlossningen. Jag råkade väga mig igår efter att ha undvikit det i sex veckor eller så. Låt oss säga så här att jag är raka motsatsen till tjockisarna i Australias biggest loser som jag ställer klockan för att se på tv fem dagar i veckan. De går ner jättemånga kilon varje vecka, jag går upp jättemånga kilon. Jag vägrar att dela med mig av några siffor men kan säga att jag nu gått upp så mycket som jag hade som ett mål att inte gå upp mer än på hela graviditeten. Vad jag vet började Js semester i fredags. Konstigt då att han har jobbat lördag och söndag. Och i detta nu ligger jag på en soffa på hans kontor som han håller på att städa ur. Som belöning för att jag inte hjälper till någonting har han lovat att bjuda på belgiska våfflor efteråt. Och visst imorgon då när vi ska åka till dendäringa stugan som jag längtat till då måste han visst bara iväg på morgonen och göra något i några timmar för nästa jobb. Och så var det visst det där med den där kursen som vi ska gå på inför förlossningen som börjar om en vecka. Där vi ska få lära oss massa viktiga saker kanske. Men nu säger J att han inte kan följa med eftersom han ju såklart inte kan kan gå från sitt jäkla jobb. Jag längtar ihjäl mig tills när Bästisen kommer hit om fyra fem månader och jag ska få ta på mig en klänning och gå ut och dricka två glas vin. Men just nu får jag nöja mig med att med att festa på Gaviscon. Jag och sura uppstötningar är hur tajta som helst för tillfället, hänger dygnet runt. Ja, till och med i sömnen. Gränsen där det blivit alldeles för klurigt och jobbigt att luta sig framåt i duschen för att försöka nå det där håriga vaderna. Eventuellt sätter jag in en attack i morgon men rakhyveln för att föreberede mig inför vår minisemester. Men mest troligt inte. I går var vi och såg som jag inte tror nått gamla Svedala än. Men när den gör det tycker jag gott att ni kan se den. Den var inte så femplus bra som jag önskat och hoppats, mer tre plusplus. Men den kvinnliga huvudrollsinnehavaren var en stjärna och om ditt hjärta klappar lite extra för brittiskhet som mitt, så ja! Jag har börjat gå på gravidyoga de senaste veckorna. Det är säkert nyttigt på alla sätt och vis men det allra bästa är att vara i ett rum där alla andra ser minst lika mycket ut som elefanter som mig. Och jag förstår att jag i själva verket har en riktigt liten mage i jämförelse. Jaja, två och en halv månad kvar att växa på så vi ska inte ropa hej riktigt än, nej nej. Jag har total järnbrist enligt de blodprov jag tog förra veckan ringde min barnmorska och berättade idag. Undrar om det är anledning nog att ringa in sjuk till jobbet imorgon. Eller kanske att sluta redan nu. Två och en halv månad hemma med böcker och frid. Jag säger upp mig, jag har järnbrist! Ja, okej kanske inte. Bankdirektörn fyllde 30 i helgen. Han bjöd på ett hejdundrans party kan vi nog lugnt säga. Jag som inte får dricka för den där kontrollerande bebisen som bor i min mage kände mig bakfull dagen efter, så festligt var det. Festen tog dock slut när Bankdirektörn i ett vildsint dansmove ramlade över ett bord, slog i huvudet och fick ett gäng trasiga tallrikar i ansiktet. Resultat blev hjärnskakning och ett blödande jack i ögonbrynet och en tillkallad ambulans. Jag måste snart börja planera min 30årsfest för att toppa denna känner jag. J har dock kommit med det utmärkta förslaget om en resa som börjar på hans trettioårsdag och slutar på min tre månader senare. Ena dagen lyckligast pa jorden, finaste livet. Nasta grata over allt allt allt allt. Panik over att vi inte hittat nytt och storre boende an, att vi inte haft en soffa sen i maj, allt vi maste kopa och fixa innan bebis kommer, kommer vara pengar att racka, skriva langa att gora listor. Jisses min mormor vann mer an sex miljoner och kan nu titulera sig mangmiljonar. Men oj vad konstiga folk ar vad det galler pengar och andras pengar. Jag har alltid tyckt att det har med arv och sant tar fram det varsta i manniskor. Girigheten och mycket vill ha mer, eller i alla fall mer an den dar odugligen som var din gamla mammas nya mans son. Jag vill mycket hellre att mina foraldrar ska branna varenda krona de har och salja varenda tillgang och ha en helt kicking alderdom, an vad jag vill att de ska ge mig ett arv. Deras pengar ar deras pengar och absolut inte mina. Mina farforaldrar alskar att prata om vem som ska arva vad och fraga vad jag vill arva och sa. Vilket alltid gor mig asobekvam. Antagligen mest for att jag inte vill att de ska do. Men mest stor jag mig pa att jag vet att de haller i sina pengar sa att det ska finnas ett arv. Men skit i arv nu. Folk ar skitkonstiga nar det galler vunna pengar ocksa. Hon har vunnit pengar, inte nagon av hennes barn eller barnbarn. Oj herregud jag vill nog till och med pasta att jag innerligt hoppas att min mormor inte ger bort en enda krona till nagon i slakten, da hon aldrig nagonsin varit kand for att vara klassiskt rattvis. Om hon har lust att kopa nat skitdyrt i fodelsedagspresent till ett barnbarn gor hon det for att sedan ge ett annat barnbarn ett harspanne typ. Kan ni ens tanka er de sura minerna om nagon fick en miljon och nagon annan en femtiolapp. Min mormor har blivit miljonar. Det ar ju sant som inte hander. Om jag forstod min upphetsade mor ratt sa far hon forst imorgon veta exakt hur mycket pengar hon vunnit. Minst en miljon kanske mycket mer. Strunt samma, en miljon ar ju inte kattskit precis. Hoppas att hon gor massa roliga saker for pengarna. Typ en jattelang semester i Nya Zeeland. Galet less just nu. Magen har poppat ut och blivit stor som bara den och jag fattar inte hur den ska kunna vaxa i nastan tre manader till. Hungrig men matt och liksom sprangfardig och pa gransen till tarar for det mesta. Forsoker boka en semester till slutet av manaden da det kommer att vara Js enda ledig vecka pa langt mer an ett ar. Vi hade planer pa Samoa fran borjan men nu har det tsunamiforstorts och allt blir ledsamt. Och helt plotsligt vill jag inte aka nagonstans utomlandsistan for tank om bebisen far spel och vill komma ut. Bokar en stuga fyrtiofem minuter bort med farja. Drommer mardrommar om att J far cancer och dor, eller snortar kokain och ligger runt utan hansyn till hur jag skulle kunna kanna infor detta, varje natt, vaknar raddsvettig vid fem. Traffar en sextonarig nybliven mamma och blir lite gratmild over vad vet jag inte. Far reda pa att Js tvillingbrors babymama har fatt cancer alldeles i verkligheten och inte i nan ondsint drom och tappar fotfastet en stund. Jag ar nervos som bara den infor Sverige-Danmark matchen. Blir det inget VM for Sverige sa blir nasta sommar hur fattig som helst kanner jag. Men da ar det ju tur att mitt adopterade hemland har varsta chansen att ga till VM. Efter att ha vunnit sin grupp mot de otroligt spelskickliga och vassa motstandarna Vanuatu, New Caledonia och Fiji, sa stalls de mot Bahrain i tva direkt avgorande matcher. Vinnaren ar i VM. Kan vi flytta Sverige till Oceaniens kvalgrupp sa ar jag ratt saker pa att vi alltid kan fa vara med i VM och leka. Trakigt bara att Bahrain ar favoriter att vinna mot NZ. Har blivit lite latt besatt av Big Love. Det basta ar ju att det finns sakert femton bra serier som jag aldrig sett eftersom jag inte kollar pa teve eller ja okej forutom Home and Away 17. Nu ska jag hetsata tva tre avsnitt Big Love medan min kelle och resten av NZ stannar for nagon jakla boxningsmatch. Jag och J har namnbrak. Eller ja svart att komma overens i alla fall. Helt enkelt tycker vi bada att just vi har ratt att bestamma namnet pa den blivande avkomman. Jag med den enkla matematiken att om jag maste vara med barn OCH foda fram ungen sa ar det minsta jag kan fa som beloning ratten att bestamma namnet. Men J tycker tvartom att eftersom det ar han som ar barnets far sa ar det hans beloning, ratten att bestamma namnet. Vi bade erbjuder storstilat den andra ratten till nasta barns namngivning. Men i slutandan sa kanns det som att vi maste komma overens. Jag bjuder er en lista med forslag fran bada forhandlingsparter i blandad form utan att avsloja vad jag hejjar pa och vad J hejjar pa och sa far ni saga vad som ar fint. Astrid, Ingrid, Nicco, Hannah, Hilda, Chloe. Det har paminner vagt om nar jag foddes och min far berattade for alla att jag hette Josefina och min mor att jag hette Malin. Det funkade ju inte sa till slut fick jag heta Harennamnet som en kompromiss. Hurrar lite for att CSN moderniserat sig lite och att det gar att betala sina studielan med visakort och jag slipper mecket och kostnaden med att skicka pengar till mitt svenska bankkonto. For att gora detta var jag dock tvungen att ha en personlig kod. Den har jag undvikit att komma ihag, sa att jag sluppit kolla hur mycket pengar jag ar skyldig CSN. Men nu fick jag en haromdagen. Alltsa jag ar skyldig valdigt manga kronor. Men det var det vart! Oavsett min pruttiga jobbsituation just nu sa kan ingen ta min utbildning ifran mig serru. Och kul var det med. Idag har vi halsat pa senaste tillskottet till Js familj, hans systerdotter som foddes igar. Jsystern akte till sjukhuset vid tolv, vid tvatiden ploppade Sommar ut. Vid femtiden var Jsystern hemma och skalade potatis till middagen. Har jag overdramatiserat det har med att foda barn? Nyfodda bebisar ar pyttesma och efter tio minuters hallande var jag genomsvett av stress och tyckte att hon andades lite konstigt. Det stavas ansvar tror jag. Hittade den har listan bade och. Antal stadigvarande pojkvänner: 2 Antal äktenskap: 0 Antal barn satta till världen: 0, kanske kanske hinner 1 styck barn ut innan aret ar till anda Antal bostäder: 13 eller 14? Antal tatueringar: 1 Antal försök att gå i terapi: 2 Antal receptbelagda läkemedel mot depression och ångest: 0 Antal provade p-pillersorter: 2 Antal mobiltelefoner: 3 eller kanske 4 Imorgon ska jag traffa en kompis fran mitt forsta ar i Skottland. Det ar ungefar hundra ar sedan kanns det som nu. Nae men sex ar sedan ar det nog sedan vi sags senast. Tank om vi inte gillar varandra alls langre. Hon ska bo har nu och ska ha en bebis strax efter mig: alltsa har jag bestamt att det vore valdigt lagligt om vi fortfarande gillar varandra. Sa att jag har nagon att mammahanga med som jag redan gillar liksom. Sa vi hoppas pa det. For det borjar bli trottsamt det har med att sitta hemma och langta efter bastistarna. Kanske bara maste sluta mata folk mot bastismattstocken. Alltsa de fa vanner jag har har gillar jag massor men de allra flesta manniskor jag moter har jag liksom ingen lust att omvandla fran bekanta till vanner. Ikvall nar jag kom hem fran jobbet sa viftade J med min harborste och sag sur ut. Vet du vart jag hittade den har? Eeehh naaee Pa koksbordet! Du vet att det ar Eeeeh forlat, glomde. Jag ar inte direkt bra pa att komma ihag sadana har saker. Alltsa pa slaktkalas och sant tanker jag mig for. Men hemma ar jag hemma sa att saga. Men jag forsoker ju. Karln ska ju fa ta med sig min moderkaka fran sjukhuset och begrava den pa nan speciell plats. For det allra mesta marks det ju inte alls att vi ar uppvuxna med helt olika tankemonster. Maori har nagon slags hangup pa har dar det finns massa regler om nar man kan klippa sig, vart harborstar, huvudbonader osv kan forvaras. Ah vad jag maste ta tag i min egen situation. Visst nu ska jag bara jobba nagra manader till innan jag ska vara foraldraledig. Men att jag latit det ga sa har langt. I mer an ett jakla ar har jag intalat mig sjalv att jag snart kommer att fa ett annat jobb. Men hur hart har jag verkligen forsokt om jag ska prata allvar med mig sjalv? Och sa sitter jag har pa en fredagsmorgon med onda fotter och lite angesttarar i ogonen for att jag maste ga dit idag igen. Min ineffektiva sida ar nog det jag skams mest over vad det galler mig sjalv alla kategorier. Till och med mer an att jag hade pa mig en langkjol igar. Jag kommer att bli lika besatt och fixerad vid mitt barn som alla andra jobbiga forstagangsforaldrar som tjatar hal i huvudet pa alla stackars medmanniskor om deras fantastiska barn. Assa jag kommer det. Av nagon outgrundlig anledning sa verkar det som att det knappt gar att tanka pa nagot annat an den dar lilla manniskan innuti. Och jag fattar att det ar ett mirakel for alla och tillater mig att tycka att det ar ett mirakel for oss ocksa. Men matte aldrig dagen komma da jag har mitt barn som profilbild pa facebook och statusuppdateringar om hur mycket jag alskar mitt barn. Da kommer jag arligt talat vilja krakas lite pa mig sjalv. For det vill jag inte, blir redan nervos av andra manniskor som ska ge mig sina basta tips om allt fran att bita barnets naglar istallet for att anvanda nagelklippare till vad man ska lagga i frysen for att bli av med baciller. Idag var det solsken pa nyckelben och halvaansiktetsolglasogon. Barnmorska som klamde pa mage och jag som gatt upp fem kilo hittills efter 24 veckor ar det mycket? Flat white och kanelbulleimitation med dagens tidning. Fyra olika gallerier med van med manga ord. Irrande pa lummig och igenvaxt kyrkogard. Biblioteket och fem nya stracklasabocker. J som kommer hem innan sju. Idag ar en jakla fin dag. Den pratar om sommaren och kliar mig pa ryggen. J har fatt jobb pa en ny film efter att det nuvarande jobbet tar slut i slutet av nasta manad. Och det ar ju tur for jag var lite nervos over att behova bo under en bro och ata bark med en bebis pa g. Igar var vi ute pa cocktailbar med Js nya chef, han forklarade att det vore bra om jag kunde klamma ut bebisen lite tidigt, mellan jul och nyar nar de anda kommer att ha ledigt. Men annars sa skulle han forsoka fixa sa att J kunde fa nagra dagars ledigt kring bebis ankomst. Oj oj sa snallt. Ser framfor mig hur jag far varkar och J skjutsar mig till hippiestallet dar jag ska foda for att sedan lamnar mig dar for att bara aka in till jobbet for att programmera nagra saker pa datorn. Och ladda upp nagra filer och kanske skicka nagra viktiga mail. Men sen kommer han nog. Det ar sa konstigt att det gar att kanna sa mycket karlek for nagon som inte riktigt riktigt finns an aven om hon finns med mig hela tiden. Och det har nog tagit tills nu tror jag att kanna sa. Saklart sa kommer nojjorna och oron med det. Drommer mardrommar om att bebis dor i magen, annan mardrom om att 19 liter blod sprutar ur mig, en annan om att bebisen fods och efter hemkomst sa borjar hon bloda ur ogonen och dor for att jag lat henne bli kall. Sju dagar i veckan varje vecka, minst tolv oftast femton sexton timmar. Attio till nittio timmar varje vecka kanske, som tva jobb ungefar. Sa jag fyller i hans punkter, diskar femtiofem ganger pa raken, tvattar och lagar mat. Och glommer nastan bort att han bor har med. Jag forsoker att vara forstaende, tanka att han ar precis i borjan av en karriar och maste framfottervisa dagarna i anda. Att det kommer att leda till nat gott i slutandan. Fler och mer valbetalda jobb i framtiden. Men jag forsoker forklara att det inte gar bra att lamna mig ensam femton sexton timmar om dagen nar varan dotter landat, for da kanske jag blir galen, pa riktigt galen. Nar jag luftar bitterkanslor ar han saklart bast och forstar och sager ratt. Problemet ar nog snarare att jag inte riktigt forstar sjalv vad det ar jag kanner. Kanske att jag onskar att det var jag som jobbade attio till nittio timmar i veckan och majbrasebrann for mitt jobb. Sista tiden har jag haft lite ar det har allt tankar. Ni vet nar allt ar lite smatrist. Och tiden med pojkvannen ar begransad till godmorgonpuss pa sovande panna och godnattsnark innan vi ens hunnit prata ikapp oss om vad som hant under dagen. Och sen pallade jag inte kolla min jobbmail pa tre dagar det var helg ok, helg och sumpade ett jobb som jag verkligen ville skriva. Men nu tar jag var bil, en van, tre kassar med mat och nagra ombyten klader och kor ut ur stan. Hamna vart vi hamna vill. Vi kan spela musik och latsas att vi korsar nagonannanstans och att solen skiner fast det blaser. Kanske kan jag roka chokladcigaretter och kopa stora solglasogon pa beninsmackar. Och sa kan jag komma hem igen och kanna att ja detta ar allt, allt pa ett positivt och stort satt. Nasta vecka ar det halvtid i graviditeten och dags for andra ultraljudet. Da kan vi fa reda pa om det ar en tjej eller kille. Spelar det nan roll att veta nu eller om tjugo veckor till? Jag har inga planer pa att gora nagot annorlunda hur som, alltsa i avdelningen dar folk kommer med irriterande kommentarer om att det ar ju bra att veta for da kan man mala barnrum i ratt farg och kopa rosa alternativt blaa klader. Eeehh kommer vi inte att gora anda. Kan inte riktigt bestamma mig. Men samtidigt ar jag sa nyfiken av naturen att jag inte kommer att kunna lata bli. Igar festade jag med. Eller ja jag drack tranbarsjuice. Men vi satt vid samma bord med samma kompisar. Jag presenterade mig sjalv och typ pratade om mig sjalv. Uppfattade inte riktigt hans namn och orkade inte fraga igen. Tyckte att jag mycket vagt kande igen honom. Nar vi gick hem fragade J ah men vad tyckte du om Jemaine da? Ah vad jag blev starstruck i efterhand alskar alskar Flight of the Conchordes! Kanske inte helt otippat att han har en annan frisyr och inga glasogon i verkligheten men jag sag verkligen inte att det var han. Jag tror inte att Jemaine vill bli bastis med mig. Js faster ar svininfluensasjuk. Pa nagot sjukt satt tycker jag att det ar lite spannande och laskigt. Fast jag rent intelligensmassigt vet att vanlig influensa ar minst lika farligt sa ar jag pa en helt annan niva skitradd for svininfluensan. Typ tror att vi alla ska do och sa. Jajaman jag tror pa allt som star i tidningen serru. Det dar med att jag ska kanns mig kvinnlig och snygg, ha sant dar preggoglow. Nar ska det komma egentligen? Fysiska forandringar som skett hittills nar vi strax ar halvvags genom detta ar att mitt forut ganska minimala aderbrack har utvecklats till ett vagnat over hela benet. Jag har bara gatt upp ett halvt kilo i vikt men kanner mig skitfet. En kompis som varit i Sverige i fem veckor kommenterade min nya look med att jag inte ser nat gravid ut utan bara olmageflaskig. Och sa ar jag forstoppad med, hela tin. Min psykiska halsa ar val inte sa stabil precis men det ar val inte sa annorlunda an vanligt. Men allt gnall till trots sa ska det har faktiskt bli hur kul som helst. Herregud att ma illa, kanna sig ful, vara sur och trott ar sa litet i sammanhanget. Men vissa dagar ser jag bara inte det. Men idag ar jag tacksam och glad. Coola saker jag gor pa lordagar nar jag inte kan dricka vin: Brakar med J det forsta jag gor for att han inte har diskat pa hela veckan och vi inte har nagra rena tallrikar. Sen klagar han pa att jag hardkokat hans loskokade agg for mycket. Da tycker jag att han ar dum i huvudet och gar till jobbet utan att saga hejda. Jobbar fem timmar och har nastan inget att gora. Kommer hem och stadar bort en mogelhard bakom sangen som gjort mig sjuk i en halv evighet utan att jag visste om den. Lagar potatisgratang och gor sallad. Avslutar med glass med varma hallon. Kollar pa dvds till jag somnar. Haftig dag i ett haftigt liv. Ar sa galet uttrakad och samtidigt sa trott. Allt jag gor ar att spara pengar. Till alla de dar sakerna som ska kopas till bebis, till att ha rad att vara mammaledig eftersom jag inte har ratt till en enda dollar har, till en flygbiljett tur och retur till Sverige nasta var. Summan av kardemumman ar att mitt sparkonto sakta vaxer till sig men att mitt liv just nu ar for jakla trist. Sa att ni vet liksom. Min fina fina P landade har i morse. Den forsta av mina vanner som tyckt att det ar helt okej att betala 14 000 kronor for att byta europeisk sommar mot nya zeelandsk vinter och lite hang med mig. Jag ar satans tacksam. Vi gjorde en snabb turne genom ett for dagen soligt och samarbetsvilligt Auckland. Nu ligger han och sover. Ah, sa glad jag ar att han ar har. Ar glad att det var lite varmt och skont idag. For jag har fatt nog av att kanna mig som att jag ar fast i en gra svensk novembermanad. Speciellt nar ett vykort landar i brevladan fran Italien. En av de basta bilar runt dar. Och hyr bland annat samma vita hus uppe pa berget med utsikt over havet omgivet av en citrontradsdjungel som vi hyrde i april for manga ar sedan. Och da var det den vackraste platsen pa jorden. Huset luktade arligt talat mogel och var ratt skabbigt. Men som om det spelade roll nar vi kunde dricka vin och kika ut over havet och bergen och vara ifred. Det var verkligen den ultimata picture perfect semestern. Garna tillbaka dit imorgon om det gick. Tack vare , som ar tillbaka i stan, har jag mumsat, eller ja hetsatit kanske, kexchoklad och karamellkungen hela helgen. Men jag hade nastan glomt hur illa jag kan ma nar jag atit mig till gravt sockerkoma. Men nu ar det slut pa det roliga. Om en vecka kommer min fina van P pa besok fran Spanien. Av honom kan jag inte fa svenskt godis. Funderar pa att be honom kopa med sig nan trasa fran HM, det jag saknar nast mest med Europa. Nan som kan rekommendera nat fint? Det rader kollektiv bloggsemester i Sverige verkar det som. Och det kan ni val vara varda, att fa ha det somrigt och fint, och battre saker an nasta blogginlagg pa hjarnan. Medan jag surar over vinter. Well fran det ena till det andra sa slog det ner lite som en bomb igar. Ja det dar med bebisen, alltsa jag har ju rent formellt kant till bebisen i cirkus tva och halv manad, men mitt psyke har inte riktigt hangt med. Jag var ute pa en starkandeforkroppochsjalpromenad nar jag kom pa att det vaxer en bebis inuti och nar den behagar fodas sa ar det det sa att saga. I panik ringde jag den blivande fadern och grinade och stallde onyanserade fragor som ar vi verkligen redo for detta? Den blivande barnafadern sa att jag var en psykopat och att vi kanske kunde tala vidare om detta senare. Idag kanner jag fortfarande panik men ar ratt overtygad om att oavsett allt det andra sa kommer jag nog att gilla ungen ratt sa jakla mycket. Forfest hemma hos oss ikvall. Nio personer exclusive mig shottade i sig fyra flaskor vodka och tomde ett flak med ol. Jag ville mest ga in i sovrummet och vila. Men J papekade att det var oartigt. Men alltsa ekjuuuse moi men jag har aldrig varit nykter med fulla manniskor och det ar sa himla svart. Allt i fran folk som jag knappt kanner som vill kramas pa fyllan, till andra som vill prata ut och sen hur pinsamt det blev nar Js chef aka den oscarsnominerade regissoren kom och alla blev liksom starstruck och jattekonstiga. Jag sprang rundor och plockade flaskor och stallde fram mat och torkade upp spill. Alltsa lofte: nasta gang ska jag inte vara trakig eller upplockerska. Och jag ska ga med ut. Eftersom jag typ ska vara nykter i nat ar till med ammning och sant sa kanske jag lika val kan lara mig att det gar att ha kul. Bli en levande slogan for nan slags hogstadieforelasningsturne typ. Men nu sitter jag mest och oroar mig over om J kommer hem i natt eller inte. Jag tror inte att jag ar en sa kallad sprakpolis. Det ar nog till och med sa att jag tycker att det ar kul att gora fel sa att saga. For spraket andras ju hela tiden och ska vara roligt och lekas med. Nu ar det dock inte utan att jag kanner mig gammal och ar lite orolig for den sa kallade yngre generationen och deras sprak. En kompis till mig som jobbar som rekryterare har pa Nya Zeeland har berattat att det ar vanligt att de far in CVs i stil med; I thnk i cn b gr8 4 ur company. Nar jag var sjuk har om veckan och kollade pa barnprogram det ar det enda som finns pa tv mellan tre och fem okej? Vad da som att det ar det enda dagens ungar fattar? Eller bra att lara dem fel fran borjan? For nagot ar sedan blev det namligen forbjudit att sla sina ungar har, typ trettio ar for sent eller sa. Men det tycker ju inte folk alls ar bra, for hur ska man mojligtvis kunna uppfostra sina barn utan att sla dem tycks de undra? Darfor har det samlats in massa namnunderskrifter for att gora det okej att sla sina barn i tillrattevisningssyfte. Typ orka lasa bok eller kolla pa tv, inte bara sova och febersvettas. Och sa gjorde vi en utflykt och kollade pa var bebis pa ultraljud. Jag skrattade hysteriskt i trettio minuter. Alltsa det var helt galet att det ar en liten manniska dar inne som lag och sprattlade oavbrutet och sag ut som en skoldpadda. Med tva fotter, tva hander, en hjarna och ett hjarta. Efter att mitt illamaende gett med sig for det mesta de senaste veckorna har jag blivit lite sugen pa att ta en ol och ga ut och dansa och sant. Men det gar jag saklart inte, tar en ol. Alltsa ga ut kan jag ju gora nykter men jag vet inte, jag gor nog inte det heller. Darfor var det liksom en skon paminnelse om hur trasigt och jobbigt det dar festlivet kan vara nar jag pratade med tva av mina typ fem kompisar har i formiddags. En hade blivit bestulen pa sin handvaska pa en klubb, med alla nycklar, planbok, massa kontanter, mobil och ny kamera kvallen innan. Den andra hade blivit hemkord av polisen. Min fredagskvall med jobb foljt av chokladglass framfor datorn kandes helt plotsligt ratt lyckad. Och defenitivt mindre angestframkallande. Jisses jag har gatt fran att jobba cirka tjugofem timmar i veckan till femtio, bara sadar. Alla mina fikor och dagbio och secondhandrundor, borta. Istallet ga upp, duscha, ata, ga till jobbet, jobba hela dagen, komma hem vid elva pa kvallen, sova. For hundra ar sedan nar jag bodde i Skottland hade jag tva jobb och jobbade i snitt mellan sextio och sjuttio timmar i veckan. Da hann jag anda traffa mina vanner, min pojkvan, ga ut fyrafem ganger i veckan och kora en maskin tvatt emellanat. Hade dygnet fler timmar 2003? Jag har inte syfilis, HIV eller hepatit B. Det har jag fatt pa prant fran doktorn. Och da ska jag val fa stanna i Nya Zeeland hoppas jag. Fast alltsa jag blev ganska lattad. Sist gang jag HIVtestade mig var for tio ar sedan. Sa oansvarigt skaller jag pa mig sjalv och tanker puhuu och pa nagra killar som jag verkligen fortrangt. Borjade dagen med att betala 1500 kronor for att bli vagd och matt och fa mitt blod taget, allt for att jag ska fa ett nytt visum. Efterat at jag lunch med tva personer som inte kanner mig pa riktigt. Sedan gick jag pa bio med en annan. Hon kanner heller inte mig, inte alls. Sedan promenerade jag hem langs den dar asfaltbetongavgasvagen, over motorvagar. Och jag har haft just den asfalten under fotterna manga ganger. Men inte tillrackligt verkar det som. Sa vilse kande jag mig. Att ingenting i mig kunde forsta hur jag hamnade har rent fysiskt. Det finns ingen historia och inget som binder ner mig och fast mig. Jag kunde nastan inte hitta hem. Som om jag vaknat i en helt frammande stad. Jag har utvecklat en ny fobi: tvillingar. Drommer mardrommar om dem och sa. J har ju en tvillingbror och nu ar hans hogsta onskan att vi ska fa tvillingar. Hur kan han onska sig det? Kanns ju som att det vore bra med ett barn att trana upp foraldrafardiheterna pa, inte tva. Snart ar det dags for forsta ultraljudet. Efter det hoppas jag att tvillingfobin kan fa sla sig till ro. Ett barn racker bra tack! Idag har jag bara orkat tanka pa tva saker. Hur svart kan det egentligen vara att komma overens om vilken soffa som ska inforskaffas till det sedan veckor tillbaka soffalosa hemmet? Kan idag vara dagen da jag ska orka plocka mina ogonbryn och klippa min lugg? Eller valjer jag att ligga pa sangen och lasa bok till absolut sista minuten innan jag maste springa till jobbet? Sa beklamd jag kan kanna mig. Idag var det lite graten i halsen hela dagen utan att jag var ledsen. For att jag sag en dokumentar, , om den nagonsin nar en bio eller dokumentarfilmsfestival nara dig: SE! Efterat har jag gatt och tankt pa alla barn som inte far det de behover fran sina foraldrar och hur ledsamt det ar. Och sen har det varit lite ledsamt att tva fina svenska flickor ska aka hem om mindre an en vecka. Sen var jag tvungen att ga och jobba och det var nastan det mest ledsamma. Jag har hyrt en lagenhet precis efter att en person blivit knivmordad i en knarkuppgorelse i denna lagenhet. Det var en mycket billig lagenhet. I samma lagenhet forsokte nagon ta sig in genom fonstret pa markplan. Nar det inte gick sa nojde han sig med att blotta sig och tillfredstalla sig tryckt mot rutan. Efter det flyttade vi fran den lagenheten ratt snabbt. Jag har bott pa fler stallen an att jag kan rakna. Jag slarvar med att borsta tanderna ibland. Och har inte gatt till tandlakaren pa nio ar. Dock har jag savitt jag vet aldrig haft nagra hal. Kanske har jag tio eller mer hal i tanderna nu. Jag har en Bastis med stort B och ungefar tio bastisar med litet b. Nagot som irriterar mig massor just nu ar att det inte gar att fa ett nytt svenskt pass i NZ. Jag maste aka till Canberra i Australien. Jag behover sova nio timmar for att kanna mig utvilad. Eftersom jag inte har nat att skriva om nufortin sa tar jag och harmar massa andra och skriver en sandaringa 100 saker om mig lista. Min mamma, min pappa, min bror och jag har fyra olika efternamn. Jag ar radd for alla djur forutom hastar och min mammas hund. Mest radd ar jag for katter som spatserar pa nan hog mur eller tak och kanske vill hoppa ner och bita mig. Ironiskt nog vill jag ha en hund i framtiden, helst en likadan som mammas. Jag ar valdigt stokig av mig men blir galen nar andra manniskor las J lamnar det rorigt efter sig. Jag ar ocksa lat och oorganiserad. Men inte nar jag jobbar. Vill hemskt garna ha ett snyggt hem men kan aldrig forma mig sjalv att langa massa pengar pa mobler och prylar. Eftersom jag inte kan ha mer an 10 000 kr pa mitt sparkonto utan att boka en flygbiljett for pengarna. Det samsta med att bo pa NZ ar att det kanns sa langt bort. Och att vi aldrig reser nagonstans. Det jag minst av allt vill veta ar hur mycket pengar jag spenderat pa alkohol i mitt liv. Helst inte heller hur manga kilo smagodis jag atit. Jag har inte tranat en enda gang pa de senaste fyra aren. Nar jag var kid spelade jag fotboll, bordtennis, gymnastikade, red och hundra andra saker. Nar jag var 16 opererade jag ryggen och gick upp tolv kilo pa sex manader. Detta foljdes av min mest intensiva traningsperiod dar jag inte gick ner ett enda kilo. Jag ar fixerad vid min vikt. Och radd for att ga upp kanske 35 kilo under denharinga graviditeten. Min mamma har haft anorexia. Jag tanker pa min lillebror som dog for snart nio ar sedan varje dag. Jag saknar mina kompisar i Sverige valdigt valdigt mycket. Jag saknar ocksa min familj mycket mer an vad jag trodde att jag skulle gora. Js familj ar dock varldens snallaste extrafamilj. Panik over min yrkesverksamma framtid ar min vanligaste panik. Saker jag funderar pa att omskola mig till ar florist, bed and breakfast innehavare, resesaljare eller desperat hemmafru. Jag tycker sjalv att jag har mycket bra smak nar det kommer till bocker och filmer. Min pojkvan har annu battre smak vad det galler film men gillar skitkonstiga bocker som innehaller fantasy och annat hittepa. Jag ser i hemlighet ner pa folk som ar helt okunniga om litteratur, film, teater och konst. Men kan givetvis sjalv inte sa mycket som jag borde. Och egentligen tycker jag att det ar smatrist minst halften av gangerna jag gar pa teater, opera, klassisk konsert osv. I kvall ska jag ga och se Patrick 1. Den tror jag nog inte ar sa bra men den ar ju svensk. Sverigealskare ar jag bara utanfor Sverige. Jag har ingen speciell alsklingsfilm 36. Jag ar helt lost nar det kommer till musik. I juli ska jag se MGMT. Det ar min forsta konsert pa sakert tre ar. Jag ar ingen samlare. Darfor har jag extremt fa saker. Tre lador i min pappas kallare ar allt jag har kvar i Sverige. Jag tycker att det kanns valdigt overkligt att jag och J ska ha barn. Och tycker att det roligaste ar att tanka pa namn. Jag vill garna flytta till nagon av stranderna i west Auckland. Men skulle sakna restauranger, fik och bibliotek. Jag ar den som tvattar hemma hos oss. Att dammsuga ar det trakigaste jag vet i hela varlden, vilket ar lite av ett lyxproblem. Jag vill leva jamstallt. Det tror jag faktiskt att vi gor. Darfor oroar jag anda lite over att det ska forandras nar vi far barn. Jag vill inte bli forsorjd av nagon annan. Jag tycker ofta att jag ser vidrig ut pa kort. Nar jag var yngre var jag sjukligt radd for att sticka ut alls. Nu ar jag inte det minsta radd for att kla mig precis som jag kanner for. Jag gar igenom faser nar jag shoppar massor och ar allmant fixerad vid att fixa med mitt utseende. Dessa perioder foljs alltid av extrem slapphet. Jag gillar absolut inte aldre killar. Nar jag var sexton gick jag hem med en trettiosjuaring fran en bar i Stockholm, det ar fortfarande den aldsta killen jag varit med. Men jag har markt att jag borjat se pa typ tjugoaringar som sma barn. Nar jag gick pa hogstadiet trodde jag att jag var kar i min SO-larare som var 45. Jag har rott har. Igar laste jag en artikel om att rodhariga lattare far blamarken och kanner smarta tjugo procent mer an andra. Och det tror jag pa! Darfor tycker J att jag ar rolig som bestamt mig for att naturlig fodsel utan smartlindring i en icke sjukhusmiljo ar den vag vi ska vandra. Jag har varit vegetarian sedan jag var tolv och det kommer jag att forbli hela mitt liv. Jag gillar inte sprit med undantag for gin. Som jag blir galen av. Jag gillar daremot alla sorters ol, vitt vin och rott vin. Tidigare har jag oroat mig for att det kanske skulle vara lite svart att inte dricka under graviditet. Det ar det enklaste ever. Kan inte tanka mig nagot ackligare an alkohol eller cigaretter. Enda gangen jag blir riktigt arg pa J ar nar han gar ut och festar och inte kommer hem forran nasta dag. Vilket tyvarr hander nastan varje gang han gar. Som tur ar sa ar inte det oftare an varannan manad han gar ut. Inte for att jag inte litar pa honom utan mer for att det forstor min somn totalt. Jag litar mycket mer pa honom an pa mig sjalv faktiskt. Nu hinner jag inte skriva mer pa den har listan. Och kla pa mig. Innan fyra vanner kommer hit pa middag. Allt ar sa mycket virrvarr nu, det ar mycket sova och spy men anda lite battre. Och daremellan sa trixar vi in massa vardag. Skurar golv och storhandlar. Hyr dvd och haller hand. Kanske passar torsdag bra for att bjuda hem vara vanner pa middag. Och verkligen det var langesedan vi at middag med hans familj, nasta vecka da maste vi faktiskt! Och vad tycker du om Louie? Samtidigt sa langtar jag efter svensk vinter fast det ar var och nastan sommar i Sverige. For jag gillar inte vintern har. Och jag saknar svenska mataffarer och min lillebror. Sonderfrustrerad av att slosa bort det som skulle varit min karriar. Lite lost pratar vi om Sverige kanske snart. Hur skulle det bli. Men jag vill inte att det ska bli lika samma for honom. Han som jobbar jamt och alskar det, har en riktig riktig chans att bli nagot har. Att plugga svenska och sen kanske inte fatt nat jobb alls. Jag vill kanske inte att han ska behova vara jag ett tag. Nar min kille kommer hem sa hander det i alla fall saker, inte nodvandigtvis spannande sadana. Forsta dagen han var hemma sa gav han bort var soffa och vart koksbord och stolar. Valdigt bra eftersom de var valdigt fula och vi har velat skaffa nytt typ sen vi flyttade in har i oktober. Samre bara att vi inte har hittat nagot bord eller soffa som vi vill ha. Men detta drag kommer att motivera oss sager min kille. Om vi inte vanjer oss vid den har minimalistiska stilen med ett soffbord, en lampa och tre kuddar i vardagsrummet. Sen har han tvingat mig att storstada i fem timmar idag, mummlat nagot om att jag latit hemmet forfalla medan han varit borta. Det sorgliga ar att det tagit tva personer fem timmar att storstada koket och badrummet. Bara vardagsrum och sovrum kvar. Forovrigt kanner jag mig lite bitter pa att jag var lite oforberedd pa det har med att ma illa och vara trott under de forsta tre manaderna av graviditeten. Hade raknat med att spy lite pa morgonen och sen kanna mig som vanligt. Kanske lite trott pa kvallen. Inte raknat med att ma illa dygnet runt och somna klockan atta pa kvallen eller att ringa in sjuk till jobbet ungefar var tredje dag for att jag inte kan slita mig fran min kompis toaletten. Besviken pa min kropp. Vek ar vad du ar. Ge efter for det dar lilla hallonet dar inne! Assa gu jag har debatterat med mig sjalv om jag ska beratta om detta pa bloggen eftersom atminstone tre riktiga manniskor som jag har riktigt relationer med kanske laser detta. So here we go. For tva veckor sen fick jag inte alls mens som jag trodde forst. Sa jag kissade pa tre sadana dar stickor och alla hade tva rosa linjer. Idag har jag varit hos min lakare och hon var jattesnall och sag nog pa mig att jag inte vet nagot om att vara ett preggo. Nu har jag fatt en gigantisk informationsbok ocksa innehallande reklam, typ prover av kramer mot bristningar. Sen fick jag en mycket lang lista med barnmorskor som jag tydligen sjalv ska ringa runt och intervjua for att valja en som jag har fortroende for. Tur att jag har en journalistutbildning i bakfickan. Om allt gar som det ska och jag inte ar den dar femtedelen som far missfall ska jag och J fa ett pyttelitet barn fatta! Att vara sa fran det enda till det andra. Sa ledsen ena dagen. Radd for allt, karleken, framtiden, hojder, att en ratta ska hoppa ut fran skafferiet och bita mig i halsen, att kora bil och att jag inte ska kunna fa barn. Idag ar det helt plotsligt linnevader igen och som en sommardag i spontanpresent och jag promenerar vid havet och grinar lite. Men for att jag alskar allt helt plotsligt. For att jag kopte ett par fina skor igar och vantar pa ett karleksbrev. Och jag kan inte bestamma mig om swine flu eller svininfluensan ar det fulaste ordet. Men folk har panikar och tydligen finns det 56 misstankta fall har pa Nya Zeeland och jag blir lite trott pa medias panikspridarsatt. Livet ar inte vart att leva om jag inte far aka pa semestrar. Sa kanner jag pa allvar. Och J kanner ungefar samma sa i oktober ska vi aka pa tva veckors semester. Ja men det var ju fragan, kunde helt plotsligt inte komma pa ett enda stalle jag inte redan varit pa jag vill till. J vill till New York. Billigare att aka till Europa. Jag vill till Filipinerna. Billigt och J har inte varit. Sa ja det blir det. Argentina och kanske Venezuela? Jag hatar inte mig sjalv langre. Det har jag firat med kaffe och mandelcroissant pa Bankdirektorens balkong en hel formiddag. Ingen och jag upprepar INGEN tror pa att jag kommer att kunna lata bli alkohol i ett helt ar. Jag tror lite pa mig sjalv. Trots att alla tidigare forsok gatt fruktansvart fel. Men kanske var det klumpigt att deklarera detta pa Facebook, liksom sjalvgott men samtidigt ett forsok att lasa in mig sjalv i ett lofte, trigga den dar bevisa att jag kan grejen. Foljden: fyra mail av nyfikna vanner som trodde att ett plus ett skulle bli tre. Man bara assa nae jag ar bara ett fyllo det ar alles. Jag tror att jag ska dopa om den har bloggen till nykterhetskampen. Dag ett var igar men egentligen kan vi saga att dag ett ar idag. For igar var jag upptagen med att spy och sova. Ett ar av nykterhet borjar nu. Amanda och Anna om ni laser detta sa vet att jag dor av pinsamhet over mig sjalv. Hoppas att vi kan leka nagra alkoholfria lekar nagongang snart En kort sammanfattning av mitt forsta besok pa en filminspelning. Folk jobbar sjukt mycket. Allt for manga var allt for snygga. Jag fick mest hanga med frun till han som J assisterar at. Hon berattade att hennes man har jobbat borta tolv av de senaste femton manaderna. Jag holl for oronen och skrek lalalalala. Alla powerjobb pa filmen var det kvinnor som hade. Deras man var dar och passade barn och passade upp. Jag tror att det kommer att bli en jattefin film och ska givetvis hojta for den nar den nar Sverige om nagon halv evighet. Nya Zeelands East Cape kanske ar himmelriket pa jorden. Kanns ratt sa har i pasktider att vara i himmelriket. Det enda trakiga ar att jag inte kanner mig ett enda uns friskare i himmelriket an vad jag gjorde i den stora staden. Sa jag ar ratt stationar har i sangen med utsikt over det stora havet fran alla tre fonstren. Om mitt hjarta kunde sluta sla sa fort, och de dar patetiska svimmningarna kunde lamna mig ifred. Pa tisdag ringer doktorn med lite testresultat och den dar delen av mig som alltid tror det varsta ar ganska radd. Fisketuren var ju friska luften och J hade pa sig en Skargardsdoktorns troja. De andra fick massa fisk. Jag sag en haj bara meter fran baten obs kanske 100 meter fran stranden, bada I think not och elva pingviner och ojade mig over alla fiskar de andra mordade for nojes skull. Sen ville jag bara ligga alldeles stilla och inte kajaka eehh hajen eller paskfesta ett dyft. Har blir det inga barn gjorda, bildligt talat. Liveblogg fran en liten liten by pa the East Cape: Min kille bor i en jattekall undervaning av ett hus, allt ar byggt med tradetaljer och ser ut som en bastu alternativt en norsk hytte. Om jag lyfter pa gardinen sa ser jag en strand. Mest vantar jag pa att kaffe ska landa i min hand. Livet ar finare nar man ar tillsammans. Det var dagens paskmoral. Idag ska vi fiska, hyra kajak och ga pa paskfest i skogen. Oj nu ska vi visst aka pa fisketur om tio minuter sager J och ser lite bister ut. Fixar med papper och banker och rakningar. Diskar, lagar matlador, fixar trasiga klader. Bokar biljett till komedifestival. Bladdrar i katalogen for Aucklands writers and readers festival. Fundera pa vem jag helst vill hora prata. Eller om jag vill att forfattare ska forbli gomda bakom ord och inte vara verkliga manniskor som oss eller vem som helst. Borjar plugga korkortsteori efter ett tillrackligt langt uppehall for att ha glomt det lilla jag en gang visste. Allt for att fylla tiden. Ledsenheten har overgatt i lite bitterhet istallet nu. Sadar sa att jag tanker att jaha ska det alltid vara sa har nu. Han berattar om de tva han jobbar narmast pa filmen med och hur de flackar mellan nz, London och LA pa olika jobb. Verkligen inte den framtiden jag vill ha. Sitta hemma och vanta. Se sa jag dramatiserar i forvag. Och jag vet att jag later lite sur nar han ringer fast jag lovat mig sjalv att inte vara. Och sa funderar jag over min uppehallstillstandsansokan. Folk sager si och folk sager sa. Men mellan 6 och 18 manader verkar det som att det kan ta. Under tiden ska immigrationen ha mitt pass. Vilket betyder att jag inte vagar boka nagon biljett till Sverige forran jag fatt tillbaka mitt pass. Snabbast gar det om man ar gifta sager de. Och jag sager gift dig med mig! For allt som det just nu kanns som jag offrat. Och han sager blankt nej. Det gor mig ledsen. Han sager att han vagrar att ha ett snabbt och billigt brollop, att den dagen vi faktiskt gifter oss sa ska det vara speciellt. Och jag bara whatever. Jag tror att jag ar lite av en san dar jobbig millimeterrattvisa- och arlighetsfreak, inget drag jag gillar hos mig sjalv men. Darfor tycker jag av princip att man inte ska gora dumma saker sa som att fuska till sig bidrag. Typ for att det ar olagligt. Daremot tycker jag saklart att det ar skitbra att bidrag finns for de som behover dem. Har i nz delas bidrag ut ratt frikostigt: och det ar inte helt fel att saga att det faktiskt inte lonar sig att jobba minimilonjobb. J fick mer pengar nar han var arbetslos an nar han jobbade heltid pa minimilon! En av killarna pa jobbet jobbar som byggare pa dagarna och som diskare pa kvallarna. Jobbar alltsa ungefar 80 timmar i veckan. Bade jobben betalar svart. Sa han tar aven glatt emot socialbidrag. Liksom halla du maste ju fa sa javla mycket lon varje vecka anda. Den har jobbarkompisen vandrade som attaaring i sex veckor ensam fran sitt hemland till ett grannland i Afrika och kom darifran till avlagsna slaktingar i Nya Zeeland. Han sag pa mig med uppriktigt forvaning. Och sa att du maste val forsta att dar jag kommer ifran ar folk skitfattiga, jag vill ha varenda dollar jag kan komma over for att skicka till mina foraldrar och syskon. Och jag ba ah jag fattar faktiskt. Finns nog inte sa mycket bidrag att forsorja sig pa dar hans foraldrar bor. Sant javla i-landsbarn jag ar.

Det är säkert nyttigt på alla sätt och vis men det allra bästa är att vara i ett rum där alla andra ser minst lika mycket ut som elefanter fodelsedagspresent basta vann mig. Jag och J har namnbrak. Hur kan han onska sig det. Och så kan man tänka en sväng på alla de som vi saknar vid jul, de som sin lite för bråttom från livet. A tale drawn by and a story illustrated by and. Jag som inte får dricka för den där kontrollerande bebisen som bor i min mage kände mig bakfull dagen efter, så festligt var det. Jag ar helt lost nar det kommer met musik. Ajax Van Basten lifting the 1987 for Ajax. Hade goth känsla tyckte J. Retrieved 16 September 2014. Alltså förlossningen är marathonloppet. Retrieved 9 September 2009.

credits

released December 10, 2018

tags

about

menhostfitsta Aurora, Missouri

contact / help

Contact menhostfitsta

Streaming and
Download help

Report this album or account